Trotsåldern

Vila i frid.

Konserten var fantastisk.

Jag lyckades lura ut henne ur logen för en pratstund och en kram och autografer.

Så här fint blev det i min skiva. "Var modig du é bäst".

"Vem har lurat alla barnen

Det här är inte allt som finns

Det finns mer

Det finns mer och det är vi som bestämmer"

Ur "Det är vi som bestämmer (vem har lurat alla barnen)"

Min mamma brukade göra quorngryta när jag var sådär tretton, fjorton trots att min bror inte var vidare förtjust i den. Det var min favoritgryta på den tiden. I helgen var det extrapris på quornprodukter där jag brukar handla. Vanligtvis går jag inte ens förbi där men som av en händelse blev det så nu. Idag har jag alltså försökt skapa en egen liknande gryta. Idén är min mors men receptet är mitt. Fortfarande sådär himmelskt god även om den inte ser ut så. Den är sådär så att man kan äta den med sked ur kastrullen, wuuunderbaaar!



Du behöver:

1 Schalottenlök
1 gul lök
1 påse quornbitar
Färska champinjoner
Ca 1 dl matlagningsgrädde
1/2 buljongtärning
Mjöl
Soja
Salt
Svartpeppar

Gör:

Hacka löken i lagomt stora bitar och fräs i olja eller smör. Skiva champinjonerna och fräs dessa med löken när den blivit mjuk. Häll i de tinade quornbitarna när champinjonerna blivit mjuka och fått lite färg. Fräs en stund och häll sedan i en skvätt vatten tillsammans med buljongtärningen. Häll i önskad mängd matlagningsgrädde. Skaka ihop en redning och red grytan tills den får en fin konsistens. Koka bort mjölsmaken och häll i sojan. Salta om det behövs och peppra. Ät som det är eller i värsta fall med något annat.

Jag hade en plan. Planen var att ta tillfället i akt och färga ett plagg jag ändå tröttnat på. Stoppa in det i en tvättmaskin med något i en annan stark färg, dra på sextio grader och se vad som händer. Spänning i tillvaron. Så blev det inte. Istället laddade jag en maskin, som jag gjort tusen gånger förr med plagg som alltså inte skulle färgas. Av erfarenhet vet jag att den där handduken som jag tvättat tusen gånger och som har några få röda ränder aldrig färgar av sig. Alla regler har visst undantag.

 

Klädsamt, eller nåt..

Helsinge kulturscen fortsätter att visa bra artister här i Söderhamn. Ikväll är det Lalehs stur och det blir förmodligen fantastiskt. Sist jag såg henne var det i Ljusdal med en poet jag glömt namnet på och det var inte riktigt en konsert så med andra ord blir det premiär ikväll. Jag hoppas innerligt på:

Det är vi som bestämmer (vem har lurat alla barnen?)

Hide away

Kom tilda

Invisible

Forgive but not forget

Bjurö klubb

Der yek goshe

Och förhoppningsvis många, många fler fantastiska låtar av en fantastisk artist.

Jag hade faktiskt nästan bestämt mig, men bara nästan. Civilingenjör inom miljö- och energiteknik. Vara med och påverka sådant jag tycker är viktigt. För att bekräfta mina visioner läste jag idag en katalog om tekniker och tekniska utbildningar i Sverige. Det borde jag inte ha gjort.

"Vad gör en civilingenjör?

En Civilingenjör måste först och främst vara bra på att arbeta i grupp."

Först och främst vara bra på att arbeta i grupp? Efter följde förklaringen om varför detta ärså viktigt. Oftast handlar det om projektarbeten där man leder och/eller ingår i ett team. Det här med att arbeta i grupp är ungefär definitionen på allt jag är dålig på. Jag får anstränga mig till mitt allra yttersta för att fungera i en grupp. Labbarna i skolan är bra övning, efteråt är jag slut. Det finns egentligen flera anledningar till att det här är ett sådant problem och det är inte så att jag inte försöker jobba på dem.

1. Jag är ensamvarg. Visserligen är jag väldigt social när jag lägger den sidan till men jag trivs bra med mig själv.
2. Jag har ypperligt svårt för människor som inte går in till hundra procent och sådana finns det alltid i en grupp.
3. Det här med folk som bara vill göra ett "halvdant" jobb retar mig, hänger lite ihop med föregående..
4. Folk som "Nä jag vill inte göra det..", "Jag tänker då inte..", "Jag vill absolut inte.." förstår jag inte. Ok om vi hade bett dig jonglera på taket av ett framrusande tåg samtidigt som prickskyttar med lasersikte försöker döda dig. Så är det dock oftast inte.

Börja om från början, börja om på nytt. Tänk om - Tänk rätt!

I mitt förra inlägg skrev jag verk istället för värk som Niklas påpekade. Undra när jag gjorde det senast? När jag var sju, åtta? Jag som får ont i ögonen av interjuv eller folk som sätter dit för många eller för få konsonanter. Tapade, hitade, hadde. Nu har jag gjort det själv. Jag böjer mig i skam inför alla språkpoliser därute. Det finns flera ord jag har svårt att stava; recension, officiellt osv. Men värk?

Tack och hej.

Det finns mycket jag vill trotsa här i världen, just idag ska jag trotsa min egen sjukdom. Huvudvärk, halsont och öronvärk har legat över mig i många dagar. Idag ska jag och pappa förhoppningsvis trotsa det genom att äntligen åka lite skidor igen. Efter tre kilometer kan det mycket väl vara så att jag är blå av syrebrist men då blev det åtminstone tre kilometer. Trots!

En kvinna går på café med sina vänner, de ska äta lunch. Hon beställer en sallad och när kassörskan frågar om hon vill ha dressing avböjer hon. Hon dricker en loka till. Egentligen vill hon äta nachos och klämma en Cola men så gör inte kvinnor. Välkommen till Generation Rädd.

Min pappas sambo sa på ett ungefär så här förra helgen:

”Det är konstigt, man får ha sex hur man vill och med vem man vill men man får inte äta vad man vill.”

Det ena behöver ju inte utesluta det andra men ja, visst är det konstigt? Ett av alla djurs mest grundläggande beteenden har blivit fult, särskilt när det gäller kvinnan. Kvinnan får, nej förlåt mig, SKA inte tycka om fett. Underbara Johanna Koljonen pratade om sötsaker och snacks på tv i förra veckans P3 Kultur. Kvinnor får äta godis men då är det belagt med ett slags skuldkänslor. Män äter inte godis. Hur ofta har du sett en man smälla i sig en Marabou på film? Trycka en Ben and Jerrys? Smaska på smågodis? Just det, typ aldrig. Kvinnor som befinner sig i hysteriska nervsammanbrott gör detta. De sitter ensamma på kammaren och äter glass. När ingen ser, när ingen hör, när ingen märker. Det är inte så att de går hem till kompisarna en helt vanlig onsdag, har det jättebra och firar det nya jobbet med att frossa i bakverk. Män kan däremot det men då handlar det om fett. Männen har nämligen patent på fett. Män kan gå hem till kompisarna en onsdag och titta på fotboll och käka en påse chips, dricka en öl och kanske till och med beställa hem pizza på det.  Och har du någonsin hört en man på film (överhuvudtaget?) säga ”Nej, jag avstår chipsen, du vet midjemåttet..”?

Vi kvinnor tycker inte om chips. Vi har inte mjölk hemma, äter inte smör på mackan och ber givetvis inte om dressing när vi går ut och lunchar. Vi räds fett, vi ser bilder på size zero framför oss. Åh vad jag ibland skulle önska att vi åt själmat istället för svältmat. Att vi såg bara size och inte med någon nolla efter. Att vi kunde njuta en onsdagskväll av en påse chips. Jag önskar mig också fler godissvullande män på film och fler pizzaälskande kvinnor i etern.

TV3 har fel i sitt påstående att vi är Generation Fett. Fel fel fel! Vi är Generation Rädd.

I morse vaknade jag, tjock i halsen med öron- och huvudvärk. Kravlade mig upp, yr. Lyckades koka gröt samt äta upp den. Bestämde mig för att pallra mig iväg till andra föreläsningen i fysik B. Snöstorm, givetvis. Väl framme vid stationen är tåget inställt. Märk att det inte är inställt ersatt av buss utan bara inställt. Jag frågar såklart men det ska inte komma någon buss. Ingen buss. Traskar hem igen, gömmer mig under täcket.

Igår gick jag i ide på allvar. Vaknade sent och var inte ute och åkte skidor eftersom det var för kallt. Släpade mig upp och gjorde frukost mitt på dagen. Släpade mig till datorn men stängde av den. Blev liggandes i soffan. Låg lite till och lite till. Skulle städa men struntade fullkomligt i det och vände mig om i soffan istället. Pallrade mig iväg och kollade på innebandy, satt ner, rörde inte en fena. Drack en loka. Åt lunch vid sex, en matlåda. La mig lite på soffan igen. Gick över till en vän och la mig på soffan. Gick hem och la mig i sängen och sov.

Så kan det vara lördagar när det inte riktigt blir som man tänkt sig. Men på något sätt ger iden ny energi till andra dagar som man ska tillbringa i aktivitet. Iden kan också ge många bra idéer och ork till att ta itu med tillämpningar av sinusderivator. Iden är bra för själen och det som är bra för själen är bra för kroppen. Mitt dåliga samvete har också gått i ide.

Jag har ingenting att skriva om så alltså skriver jag inte. Inga nya fynd, inga funderingar eller åsikter och inget nytt strul med försäkringskassan eftersom de antagligen tagit helg.

PS. Dessutom är jag för nipprig för att skriva. Jag tror att han kommer på te ikväll. Huvvaligen! Önska mig lycka till.

DS.

Ytterligare ett e-postmeddelande från Försäkringskassan har inkommit. Där står det bestämt att jag inte registrerat min hemfärd från Cypern trots att jag har det OCH till och med fått meddelande om det i höstas. Vidare gällande min förfrågan om sociala avgifter skickar de mig tillbaka till Skatteverket. Resan än så länge har sett ut enligt följande:

1. Skickar in ny preliminärskatt till Skatteverket - blir skickad till Försäkringskassan för frågor om sociala avgifter.
2. Försäkringskassan i Söderhamn hittar inget - skickar mig vidare tillbaka till Skatteverket.
3. Skatteverket hävdar att sociala avgifter inte ligger på deras bord - skickar mig till Försäkringskassan.
4. Försäkringskassan berättar att jag bor i Indien - meddelar att jag bör prata med Skatteverket.
5. Försäkringskassan berättar att jag numera bor på Cypern - meddelar att jag för vidare information bör prata med Skatteverket.

Är det jag eller alla andra som är galen?

Avslutningsvis bestämde jag mig för att göra något åt en av mina tomma väggar i vardagsrummet. Det här snajsiga tyget blev det, lite som en miniversion av en fondvägg. Mitt fågeltyg var dessvärre för långt så jag får hitta på ett annat användningsområde för det. Nu fattas bara mina bokhyllor i vardagsrummet så jag kan få ordning på my preciousssss..