Trotsåldern

När mitt nästa studiebidrag kommer ska jag skaffa mig två tidningsprenumerationer som jag länge velat ha. Jag ska unna mig det eftersom jag under december dessutom får pengar tillbaka på skatten. En prenumeration på tidningen Expo kostar 300 kronor för 4 nummer och för Bang får man punga ut med 295 kronor för 4 nummer och då får man dessutom en bok med på köpet. Inte fy skam för två tidningar som jag tror att det kommer vara en fröjd att läsa. Förhoppningsvis utkommer de med lite mellanrum också men man kanske inte kan önska sig allt.

Jag brukar kalla det område jag bor för "Da ghetto". När folk som kommer från min hemstad frågar var jag bor svarar jag sanningsenligt "Norrberget". Då ser folk förskräckt på mig och sedan utbrister det något i stil med;

"Men HUR kan du bo där!?"

På Norrberget finns nämligen ett mystiskt väsen. Vi kommer inte så ofta i kontakt med dom men det spelar ingen roll. Vi vet att de är farliga, mystiska och att de framförallt måste drivas ut. De känns i allmänhet igen genom avvikande hudfärg, suspekt tungomål och en icke inhemsk religion. I folkmun kallar vi dem för invandrare. Dock ska man komma ihåg att det bara är en särskild del av invandrarna som är farliga. Det kan vara bra för dig att känna till om du ska skydda dig. Jag har därför sammanställt en guide över den absolut farligaste typen av denna art:


1. Invandare som benämner sig vara muslimer.

2. Invandrare med mycket mörk hud och som inte verkar vara européer.

3. Invandrare som kommer från öst, de som hävdar att de är finnar är dock mindre farliga.

Om du mot förmodan skulle stöta på någon av dessa tre typer av extremt farliga individer i ditt fina område som inte heter Norrberget springer du snabbt och gömmer dig tills faran är över. Man vet aldrig vad som kan ske.

Matadoren som stod på min köksfläkt och som jag fått av min bror när han var i Spanien har nu lämnat oss. Orsaken till döden antas vara anfall från fyrbenta djur och sedan fall från hög höjd ned på hårt golv.

Tid för dödsfallet: Onsdag 18 november ca 01.00

Må han vila i frid.

Fyll dina brännvinsflaskor med smaksatt vatten istället för sprit! Både billigare, godare och mer nyttigt. Bara att pilla i det man vill smaksätta med, fylla på med kallt vatten och låta ligga i kylen tills man vill dricka upp det. Goda smaksättningar är exempelvis citrusfrukter, gurka, vindruvor, hallon och citronmeliss.

Min kamera har nu nått ett nytt stadie av dålighet mycket tack vare att jag tappat den i golvet. Merde!

Två saker jag gillar är mina svarta kängor inköpta för 150 kronor på Emmaus samt det faktum att grannens physalisskal blåser över på "min" del av asfalten och förgyller vardagen.

En grej jag inte gillar är min kamera men det kom väl inte som någon nyhet för någon av er?

Det finns många saker som jag verkligen, verkligen tycker om att köpa. De flesta av dessa återfinns på second hand, exempelvis:

Små söta udda porslinskoppar
Fina klänningar
Tavlor
LP-skivor
Kitchiga figurer
Skor, i synnerhet pumps
Fina tyger


Det finns också många saker jag inte tycker om att köpa, särskilt inte på IKEA. IKEA är ingen sport, allt står ju bara där och IKEA resulterar alltid i att jag aldrig orkar företa mig något efter det. De har åtminstone goda vegetariska tortillas. Några av de många sakerna som jag inte gillar att köpa men som jag köpte på IKEA igår kommer här:

Strykbräda
Tvättkorg
Pastaslev
Kastruller
Stekpanna
Värmeljus

I ettan visas just nu ett porträtt av Henning Mankell av en norsk journalist och fotograf. Minidokumentären utspelas i Mocambique där Henning är bosatt. Här kommer ett Mankell-citat från programmet:

"Kolonialismen har stulit ungefär 400 år av kontinenten Afrika. Om vi plockade bort 400 år från Norges historia, var skulle Norge då befinna sig? Vi talar om bistånd, jag talar om tillbakabetalning."

Applåder från mig.

Jag efterlyser en person som vill gå med mig på Saras och Emils veganska julbord i Uppsala den 20e december. Tillställningen kostar endast 250 kronor och jag tror att det kan bli en succé. Vänligen hör av dig till mig via bloggen om du vill hänga på. Mer om det hela kan du läsa här.

"Vad tycker du om norrlänningar?
Känner bara mina kusiner som är Norrlänningar. Kan väl säga att de har ett annat tempo än vad jag har.. De har svårt att hänga med när jag pratar."


Känslan är besvarad fast då i skriftspråk. Särskrivningar, paradoxer, långsökta associationer och chic-lit. Vi har faktiskt ganska svårt att förstå varandra, du och jag.

Det är över nu!

Det är över nu!

Jag har jobbat färdigt mitt monsterprojekt på jobbet. Jag firar resten av kvällen med en tom men mycket nöjd hjärna, en ramlösa och lite blåbärsyoghurt. Jag har absolut ingenting att tillföra bloggen ikväll för min hjärna är tom men mycket mycket nöjd. Återkommer i morgon med nya krafter.

Nyss skrev jag ett inlägg om roller och krav i skolan och nu producerar jag ett recept. Den här bloggen är en salig blandning men jag känner inte att jag har några hämningar.

Till saken, det finns viss mat som har alla kvaliteter. Det här är en sån rätt. Den är god, hyfsat nyttig, snabb som tusan att laga, billig och enkel. Jag skulle kunna äta den jämt. Den innehåller få ingredienser och de flesta är sånt du redan har hemma. Kan det bli bättre?



Du behöver:

Biffar:

Kikärtor
Olja
Salt
Persilja
Vitlök
Spiskummin
Koriander
Citron
Röd lök

 

Couscous:

Couscous
Smör
Gul lök´
Russin

Sås:

Vitlök
Salt
Creme fraiche


Gör:

Mixa kikärtor, röd lök och vitlök. Häv i lite olja om du vill och tycker att det behövs. Krydda med salt, persilja, spiskummin och koriander. Forma till bulliga biffar och stek i olja.

Koka upp vatten, salta och släng i couscous enligt mängd som står på paketet. Låt det stå och svälla i typ 5-10 minuter. Stek på gul lök. Släng i lök och russin samt en generös bit smör om du är på det humöret. Rör om med en gaffel så blir det så där luftigt och fluffigt.

Blanda ner salt och pressad vitlök i creme fraiche.


Vips har du fått kikärtsbiffar med underbar couscous och en god sås. Nu undrar du kanske varför jag inte skrivit ut några mängdangivelser. Jo ser ni, det är nämligen så att man inte behöver några mängdangivelser till det här receptet. Det är bara att köra på och göra som man vill. Och hur ofta får man det annars liksom?

"Mamma fattar inte att jag ser ut som en nörd om jag inte sminkar mig."

- Molly Mattisson, 12 år.

Jag vet faktiskt inte när jag började sminka mig varje dag i skolan. Jag tror att jag gick på Färilaskolans högstadie och var 14. Vid 14 års ålder var jag varken först eller sist med att börja. Långt tidigare började jag snegla åt stringtrosor något som jag för alltid övergivit.

Jag tycker fortfarande att smink är fint, roligt och kreativt att hålla på med. Det jag tycker är synd är kraven som hänger över både killar och tjejer att passa in. "Om du inte lyssnar på den eller den musiken är du inte cool nog", "Om du inte sminkar dig får du inte vara med" osv. osv. Och att det börjar när man är 12. 12!? Jag förstår att 12-åringar inte kan säga ifrån och stå för det han eller hon tycker. Det krävs väldigt mycket ryggrad för det som man oftast inte har i 12-årsåldern. Och ibland kanske det inte alltid är så lätt att skilja på det jag tycker och det andra tycker.

Vart vill jag då komma med det här?

Det vet jag faktiskt inte men någonstans inbillar jag mig att skolan har ett stort ansvar. I tonåren tillbringar vi den mesta tiden i skolan. I dagens läge finns knappt någon sexualkunskap på många skolor för att man tycker att det är för skämmigt att prata om. Jag hävdar att man ska prata mer. Inte bara om sex utan om allt runt sex, kroppsfixering, könsroller, krav etc. Om medias roll i det hela. Om historien runt det, varför har det egentligen uppkommit? Om värderingar, om kändisar, om grupptryck, om självförtroende, om allt. Visa flera sidor! Det räcker inte att visa hur en kondom fungerar, för tro mig, det vet nog många 13-åringar. Prata om könsroller. Visa på olika sätt att vara som man och kvinna. Snurra runt det hela lite, skruva värderingarna, vänd upp och ner på världen.

Vi, alla, behöver se att det finns en annan sida!

Sen kan man fortsätta sminka sig i skolan, för att man själv vill. Inte för att någon annan talar om för en att det är så det ska vara.

Ok, jag medger att det kanske blir lite väl många kattinlägg just nu men ni får ha överseende med det. Gösta var inte lätt att fånga på bild eftersom han vägrade sitta stilla framför kameran. Dock fick jag till några.





En tekniknörd i aktion.



I sitt rätta element.


Han är för övrigt vad min pappa skulle kalla för "Rotgrov".

"Koll på kändisarnas tatueringsmissar?"

- Borde jag?

Igår kom Gösta fram och kelade för första gången sedan jag fick hem katterna. Blyg, försynt men otroligt kärvänlig. Givetvis stack han igen så fort det kom ett nytt ljud. I morse var han dock i farten och ville kelas ytterligare. Äntligen! Åh vad jag ska göra era liv till bra liv, Siri och Gösta!